Mitt första kartongsnitt:"Till Paganini", 15 x 10 cm, © Eva Murane Grantina
Att trycka grafik innebär ganska ofta att få en överraskning på köpet. Vid ett nytt försök på en ny teknik kan man nästan säkert förvänta sig, att resultat blir annorlunda än du inbillat dig förut.
Under de senast åren arbetar jag inom kartongsnittet. En underbar variation på djuptryckteknik - miljövänlig, lätt hanterbar, ekonomiskt "befriande" - arbetsmaterial kostar tiotalsgånger mindre än vid de klassiska teknikerna: kopparsnitt eller etsning.
En ny teknik som jag upptäckte av en slump: Tack vare en femveckors kurs i kollografi - där jag konstaterade att klistra saker på kartongen inte var just min grej. Så började jag experimentera med själva kartongen mera. Gjorde ett experiment efter annat. Gjorde kursledaren lite galen och arg kanske. Men gav inte upp.
En kväll innan avslutningen lyckades jag - äntligen.
Man kan inte säga att kartongsnittet blev min kärlek från det första ögonkast. Egentligen var jag fortfarande fastbunden vid en tanke, att min grafiska handstil kräver etsning och aquatinta. I det värsta fallet screentryck. Helst. Men tiden bevisade mig, att man kunde arbeta mycket bra på kartongen om man bara hade en vass kniv och stor tålamod. Man kunde rita lika skickligt med kniven som med nål - rakt på kartongen. Plötsligt kunde man göra tryck i stort format utan att ruinera sig ekonomisktSå började det. På en vanlig grafik-kurs för nybörjare på Å-Huset i Uppsala, den 15. november 2010.
Kartong med knivteckning innan färg-in-valsering,© Eva Murane Grantina
© Eva Murane Grantina, Tillsammans, kartongmallen efter första provtrycket 2011
© Eva Murane Grantina, Drömmaren, kartongsnitt, 2012, privatägo.
© Eva Murane Grantina, Drömmaren, kartong efter första trycket 2011
© Eva Murane Grantina, Drömmaren, kartong efter första trycket 2011
