Måleri. Grafik. Teckning

onsdag 27 oktober 2021

Tidens värde

Ieva Murane Grantina "Tidens värde", etsning, 7/15, 21 x 22,5 cm, 2006

Livet och döden möts. Det är naturligt. Minst en gång i livet kommer vi höra dödens steg. Om omständigheterna inte utmärker sig med något ovanligt farligt, finns endast några av oss som får flera besök. Men ibland ställer tiden under press hela världen: Masspandemier, klimatförändringar, krig – när tiden har gått ”en runda” återvänder de till världen igen och igen. Sjukdomar utmanar människan alltid på nytt: Pesten, tuberkulos, beriberi, skorbut, influensa och covid-19 ... Kvinnor riskerar varje gång vid födelse av barn. Men över alla tider, över alla länder och över allt som lever finns det en evig fiende: Ett mirakel, en kraft som har makt över var och en - åldrandet.

Ett projekt med lång efterklang: "Tolv historier" av Dag Thelander

Det var ett stort projekt med en snål finansiering: "Fredens konst". Ändå blev resultatet enormt spännande för många konstnärer som deltog. Ett lyckat samarbete mellan medlemmar av Uppsala Konstnärsklubb och Uppsala Författarsällskap.

Bilden ovan: "Pianotävlingen. "Tolv historier" av Dag Thelander. Nr. 5." © Ieva Murane Grantina

"Tolv hisorier" av Dag Thelander. Nr. 12" © Ieva Murane Grantina

"Tolv historier" av Dag Thelander. Nr. 8 " © Ieva Murane Grantina

"Tolv historier" av Dag Thelander. Nr. 7 " © Ieva Murane Grantina

"Tolv historier" av Dag Thelander. Nr. 5 " © Ieva Murane Grantina

onsdag 23 november 2016

Teckningar

Ieva Murane Grantina. "En flicka som läser, en flicka som skriver", tuschpennor, 2014.

Pappa hade sällan tid. Han jobbade ofta utanför sin arbetstid och kom hem väldigt sent på kvällen. När jag tröttnade på att vänta på honom sprang jag då och då dit - till hans jobb. Det var lätt att göra: Vi bodde bara ett kattsprung borta. (Jag var tre eller fyra år.) Och trots att jag brukade störa honom kolosalt blev han aldrig arg på mig. Tvärtom - han var alltid glad och sade, till och med, att han behövde känna mitt närvaro, för att slutföra jobbet fortare. Han trivdes.

Det enda problemet var, att pappa vanligtvis behövde stanna någon timme kvar och jag hade fruktansvärt tråkigt. Här fanns inget utrymme för frågor och samtal. Man skulle vara tyst som en mus. Någon stund stod jag ut med de hårda villkoren, men efter ett tag började jag upprepa en fråga som en gammal patafon: "När går vi äntligen hem?"

Då kom pappa på en strålande idé: Han gav mig ett grönt häfte och en blå penna. "Rita något fint för mig," sade han. "Teckna eller skriv. Det blir väldigt spännande, du får se."

Så började det - min kärlek till teckning. O

ch har inte tagit slut än.

Ieva Murane Grantina "Två som dansar," tuschpennor, 2014

Ieva Murane Grantina "Ugglan", tuschpennor, 2014.

Ieva Murane Grantina: Ugglan II, tuschpennor, 2014

Ieva Murane Grantina "Trädgårdens sånger II", tusch, 2006.

Ieva Murane Grantina: "Trädgårdens sånger I", tusch/papper, 2006.

Ieva Murane Grnatina: "Vid fönstret", tusch/papper

Ieva Murane Grantina: XXX, tusch/papper

Grafik

© Ieva Murane Grantina, En saga om fred/Min mormor, kartongsnitt, 50 x 64 cm, 2014

© Ieva Murane Grantina, Stilla, kartongsnitt, 50 x 53 cm, 2011

Inspiration kommer från en bok: Den avbilder en ursnitt från en svartvit reproduktion av en komposition av en italiensk konstnär, vars namn kan jag inte längre kommer ihåg och har inte heller längre den källan som jag använde för att komma till bilden. Det hände, nämligen, något oförklarbart. Någon tjuv-konstnär, som har stulit först ett ex på mina nyckel, har tagit den med sig tillsammans med en liten tidskrift för barn "Ezis/Igelskott", som hade min teckning på omslaget. Undrar vem det var och hur används båda bilderna nu för tiden. Någon, som jag litate på, kanske någon som var bjuden på någon rolig fest. Som satt vid mitt dukade bord och drack vin, åt bröd. Hoppas de båda efterlängtade bilderna återvänder till min bokhylla någon vacker dag lika hemligt som de försvann. Då kan jag skriva nedre även konstnärens namn. Tills vidare förblir det okänd även för mig.